The following text is taken from the book "Boken om pedagogerna" under redaktion av Anna Forsell (2008) (5th edition) (Finns på svenska after bilderna) (The Book of the Pedagogues, edited by Anna Forsell)
Malaguzzi's three children.
In his lectures Malaguzzi used to always take up his view of children and knowledge by presenting three simple images of the child and pitching them against each other (Loris Malaguzzi, lecture May 1992)
1. The sleeping and poor child - an empty container
The first image is a child that learns by remembering what has been said and then reproducing this knowledge. One views the child like a lump of clay that needs to be formed. One talks to the child like a blank piece of paper, a "tabula rasa" or an empty container that others need to eventually fill with knowledge. The child has no virtue of its own. It is poor and passive, it sleeps. It is a child that you do not listen to and do not enter a dialogue with. Knowledge can be injected into the sleeping child by the adult that knows and can.
2. The awake but poor child - that is steered
The second image is a child that learns by understanding. This child has resources, but it is about the adult stimulating the child so that it has the opportunity to grow. This is an awake, but passive child, that doesn't yet walk on their own legs. The child has no responsibility for their own knowledge, but is steered by others. This image of the child requires that the adult pedagogues are always very active. It also means that the child remains poor, because they are not using all of their own resources.
3. The rich child - with both power and resources of its own.
The third child is a child that wants to grow, learn and know. It is a child that can create its own knowledge. It is a child with inherent power, a child with a hundred languages - a rich child. This child also needs an adult, but not an adult that will protect or act as a guard, but an adult that can construct the world together with. Since a child cannot manage to construct everything by themself they need an adult who can listen and see - an adult with big ears and big eyes, an adult to enter dialogues with, an adult who can challenge thoughts and that exceed limits together with.
(Gunilla Dahlberg and Gunnar Åsén)
So the question is, which child do you see? What is your image of the child, and be honest. Which teacher are you? Because for each image of the child there is an image of the teacher... how do you see yourself, and how do others see you?And are these the same thing?
1. The teacher that is choosing the content of the curriculum. the teacher who feeds the the child with "necessary" knowledge. The teacher who forgets to listen to what the children already know. The teacher with no time to listen to the children. The teacher that is under the impression that a child is formed by them. The teacher that is teaching the curriculum and not the child. 2. The teacher who sets out a whole load of provocations, but is still very controlling of the information the children are supposed to learn. The teacher who is creative and aware of the children's ability but is protecting them from risky play where much knowledge is gained, does not allow children to argue and solve their own quarrels. A teacher who has a clear image of the learning journey and it's destination, probably the exact same route as taken with other groups of children over the years. A teacher that forgets to question themselves about what they are doing and why. 3.The teacher that listens and observes the children, learning about what the children already know, and are interested in... and creating situations for deepening their understanding, in order to challenge their thoughts. A teacher that continuously questions what they are doing and why, and could it be done differently. A teacher that does not know the exact path of their learning journey without the input of the children. A Journey that will look different each year as the children will see different destinations on the learning map, or different routes to familiar destinations... The teacher has the the knowledge and experience of map-reading and can therefore be the guide in this learning journey, teaching the children how to map-read themselves as they go - to see their learning... A teacher that allows the children to make their own mistakes as part of their learning process - including risky play (play with the risk of failing, risk of minor hurts - scraped knees etc, risk of arguments, play and learning with uncertain outcomes)... a teacher that works towards not being needed, by enabling the children... The teacher that strives to be invisible and only visible when the child needs them (and this need is complex and includes knowledge, but also professional love and joy) I think it is important not only to reflect on what your image of the child is, but also what your image of a teacher is.
We need to reflect on what is learning, what is play, what is empowerment, what is a competent child, what is listening, what is challenging, what is knowledge, what is metacognition/reflection...
Is the third teacher a child-led or child-centred approach? Maybe it is compared to 1 and 2... but I feel strongly that it is more of a democratic process than this... it is together-led, children and teachers together.
An educator can direct the children, in the sense that they can point them in a direction for the children to try... the teacher does not have to follow all the time to empower the child. Teacher and child become co-learners, co-teachers, co-researchers, co-documenters Teaching or instruction is not the same as providing content - teaching, for me, is about facilitating learning. About offering directions to follow and giving children space to build on this... it is not about following blindly but about asking questions and exploring, that a child is fully engaged with their metacognition abilities. It is about the teacher being open to what the children create and suggest so that they can then co-construct knowledge together.
This concept of the teacher supporting the learning through observations and understanding of the children is an integral part of Original Learning. As an educator we need to understand the child and where they are in their development in order to provide learning and play situations that allow them to continue to evolve. We need to collaborate with the children to understand what threads of experience and knowledge they need to weave into their fabric to strengthen and enhance it. We need to know how to balance the play so that it supports the learning and development and what kind of play the children need access to in order to process it all.
Below are four quotes by Rinaldi, Malaguzzi, Dahlberg & Åsén and Vygotsky, for further reflection
Följande text är hämtad från boken "Boken om pedagogerna" under redaktion av Anna Forsell (2008) (femte upplagan)
(Pedagogernas bok, redigerad av Anna Forsell)
Malaguzzis tre barn.
I sina föreläsningar brukade Malaguzzi alltid ta upp sin syn på barn och kunskap genom att presentera tre enkla bilder av barnet och ställer dem mot varandra (Loris Malaguzzi, föreläsning maj 1992)
1. Det sovande och fattiga barnet - en tom behållare
Den första bilden är ett barn som lär sig genom att komma ihåg vad som har sagts och sedan återge denna kunskap. Man ser på barnet som lera som måste formas. Man pratar till barnet som ett tomt papper, en "tabula rasa" eller en tom behållare som andra måste fylla med kunskap. Barnet har ingen egen dygd. Det är fattigt och passivt, barnet sover. Det är ett barn som du inte lyssnar på och inte går i dialog med. Kunskap kan injiceras i det sovande barnet av den vuxna som har kunskap och kan.
2. Det vakna men fattiga barnet - det styrde
Den andra bilden är ett barn som lär sig genom att förstå. Detta barn har resurser, men det handlar om att vuxna stimulerar barnet så att det har möjlighet att växa. Detta är ett vaket, men passivt barn som ännu inte går på sina egna ben. Barnet har inget ansvar för sin egen kunskap utan styrs av andra. Denna bild av barnet kräver att vuxna pedagoger alltid är mycket aktiva. Det betyder också att barnet förblir fattigt eftersom de inte använder alla sina egna resurser.
3. Det rika barnet - med både egen kraft och resurser.
Det tredje barnet är ett barn som vill växa, lära sig och veta. Det är ett barn som kan skapa sin egen kunskap. Det är ett barn med inneboende makt, ett barn med hundra språk - ett rikt barn. Detta barn behöver också en vuxen, men inte en vuxen som kommer att skydda eller fungera som en vakt, men en vuxen som kan konstruera världen tillsammans med barnet. Eftersom ett barn inte kan lyckas konstruera allt själv behöver de en vuxen som kan lyssna och se - en vuxen med stora öron och stora ögon, en vuxen att gå in i dialoger med, en vuxen som kan utmana tankar och som överskrider gränserna tillsammans med.
(Gunilla Dahlberg och Gunnar Åsén)
Så frågan är, vilket barn ser du? Vad är din bild av barnet - och var ärlig. Vilken lärare är du? För varje bild av barnet finns det en bild av läraren ... hur ser du dig själv och hur ser andra dig? Och är dom likadana?
1. Läraren som väljer innehållet i läroplanen. läraren som matar barnet med "nödvändig" kunskap. Läraren som glömmer att lyssna på vad barnen redan vet. Läraren utan tid att lyssna på barnen. Läraren som är under intrycket att ett barn bildas av dem. Läraren som undervisar läroplanen och inte barnet
2. Läraren som lägger fram en hel del provokationer/aktiviteter, men som fortfarande kontrollerar mycket av den information som barnen ska lära sig. Läraren som är kreativ och medveten om barnens förmåga men skyddar dem från riskfylld lek där mycket kunskap förvärvas, tillåter inte barn att argumentera och lösa sina egna konflikter. En lärare som har en tydlig bild av inlärningsresan och dess destination, förmodligen exakt samma väg som tagits med andra grupper av barn under alla åren. En lärare som glömmer att fråga sig själva om vad de gör och varför
3.Läraren som lyssnar och observerar barnen, lär sig om vad barnen redan vet och är intresserad av ... och skapar situationer för att fördjupa sin förståelse för att utmana deras tankar. En lärare som ständigt ifrågasätter vad de gör och varför och kan det göras annorlunda. En lärare som inte vet den exakta vägen för den lärande-resan utan barnens insats. En resa som kommer att se annorlunda ut varje år eftersom barnen ser olika destinationer på inlärningskartan, eller olika vägar till bekanta destinationer ... Läraren har kunskapen och erfarenheten av kartläsning och kan därför vara vägledaren i detta lärande resa, lära barnen att kartläsa så att barnen kan själv bestämma sin resa och se sitt lärande ... En lärare som tillåter barnen att göra sina egna misstag som en del av deras inlärningsprocess - inklusive riskfylld lek (lek med risken att misslyckas , risk för mindre olyckor - skrapade knän osv, risk för argument - lära och leka med osäkra resultat) ... en lärare som arbetar för att inte behövas, genom att aktivera barnen ... Läraren som strävar efter att vara osynlig och endast synlig när barnet behöver dem (och detta behov är komplext och inkluderar kunskap, men också professionell kärlek och glädje)
Jag tycker att det är viktigt att inte bara reflektera över vad din bild av barnet är, utan också vad din bild av en lärare är.
Vi måste reflektera över vad är "lärande", vad är "lek", vad är "empowerment" (agens), vad är "ett kompetent barn", vad betyder "lyssna", vad är "utmanande", vad är "kunskap", vad som är "metakognition/reflektion" ???
Är den tredje lärare en barnledd eller barncentrerad inställning/förhållningssätt? Kanske, om den jämförs det med 1 och 2 ... men jag tror starkt att det är mer en demokratisk process än den här ... den är en process som är "tillsammans-ledd", barn och lärare tillsammans.
En lärare kan "styra" barnen i den meningen att de kan peka dem i en riktning för barnen att prova... läraren behöver inte följa barnet hela tiden för att stärka barnet. Lärare och barn blir med-lärande, med-lärare, med-forskare, med-dokumenterare.
Undervisning eller instruktion är inte detsamma som att tillhandahålla information/fakta/innehåll - undervisning för mig handlar om att underlätta lärande. Om att erbjuda vägbeskrivningar att följa och ge barn utrymme att bygga vidare på ... det handlar inte om att följa blint utan att ställa frågor och utforska, att ett barn är fullt engagerade i sina metakognitionsförmågor. Det handlar om att läraren är öppen för vad barnen skapar och föreslår så att de sedan kan samkonstruera kunskap ihop.
Detta koncept om läraren som stöder lärandet genom observationer och förståelse för barnen är en viktig del av min idé - Original Learning. Som pedagog måste vi förstå barnet och var de befinner sig i sin utveckling 8som individ och som en del av en grupp) för att ge inlärnings- och leksituationer som gör att de kan fortsätta utvecklas. Vi måste samarbeta med barnen för att förstå vilka trådar av erfarenhet och kunskap de behöver för att väva i sina "iivstyg" för att stärka och förbättra det. Vi måste veta hur man balanserar leken så att den stöder lärande och utveckling och vilken typ av lek barn behöver tillgång till för att bearbeta allt.
Ovan finns fyra citat av Rinaldi, Malaguzzi, Dahlberg & Åsén och Vygotsky, för ytterligare reflektion